Klockan är halv fyra och här står jag i tunnelbanan och dricker en öl efter jobbet. Ledig i tre dagar framåt och det måste man ju på något sätt fira. Dagen på jobbet passerade snabbt förbi och jag hade väldigt många kunder idag där dialogen löd följande:

-Jag söker en pall.

-Har ni något namn eller artikelnummer?

-Nej. Den var i trä.

-Ok. På vilken avdelning såg ni pallen?

-Det vet jag inte.

-Kommer ni ihåg ungefär priset på pallen?

-Nej.

Under tiden som denna dialog fortlöpte, växte kön bakom med ca tio personer. Sen ringde någon från kassan och ville ha hjälp med något jag inte förstod. Då ringde jag en kollega men han var på lunch. Sen ringde en telefon till. Och jag satt fortfarande i den första, samtidigt som jag letade efter en okänd pall. Sen ringde en tredje telefon och undrade igen ifrån kassan varför jag inte återkom i den första telefonen. Fick då förklara att jag tydligen var själv på avdelningen...

Ja, ni kanske fattar varför jag behövde en öl. Och ikväll flyger jag till Köpenhamn och Skåne. Inte hem, utan bort.

Es ist halb fünf und ich trinke in der U-Bahn ein Bier nach der Arbeit. Habe jetzt drei Tage frei und muss es irgendwie feiern. Der Tag auf der Arbeit ging schnell vorbei und ich hatte eine Menge von Kunden heute, wo der Dialog lautete folgende: 

-Ich suche ein Hocker. 

-Haben Sie einen Namen oder Artikelnummer? 

-Nein. Es war aus Holz. 

-Ok. In welcher Abteilung haben Sie es gesehen? 

-Das weiß ich nicht. 

-Können Sie sich nach dem Preis erinnern?
-Nein.
Während dieser Dialog, wachste eine Warteschlange mit zehn Personen hintem. Dann rief jemand aus der Kasse und wollte hilfe mit etwas das ich nicht verstand. Ich rief einen Kollegen, aber er war zum Mittagessen. Dann rief noch ein Telefon an. Und ich saß noch immer in der ersten, weil ich diesem Hocker gesucht habe. Dann rief ein drittes Telefon und fragte warum ich nicht in der ersten Telefon immer noch war. Musste erklären, dass ich offenbar in der Abteilung gerade alleine war... Ja, sie verstehen warum ich ein Bier brauchte. Und heute Abend fliege ich nach Kopenhagen und Skåne. Nicht nach Hause, sondern weg.